21 november, if you want to find love you know where the city is

Har legat på ryggen tvärs över min säng en stund nu och stirrat ut genom fönstret. Över täcket och med ett gosedjur som huvudkudde med hörlurar i öronen som spelar allt från ABBA, Josef Johansson, Veronica Maggio till the 1975 och Vance Joy. Mina tankar började snurra runt den eviga frågan om jag ska ta steget att åka till USA eller inte. Jag fick nämligen ett samtal från min kontaktperson idag som tvingade upp denna beslutsångest. Men stämningen såhär på vinternatten och inte minst musiken tvingade snart fram andra tankar.
 
Nu ligger jag och fantiserar om min drömprins. Vart är du någonstanns? Vad gör du nu, och när kommer vi att träffas? Kommer vi träffas? Ibland känns det inte som de. Jag har varit kär en gång i mitt liv och det varade inte så länge. Jag hoppas på ett sånt där leva lyckliga i alla våra dagar förhållande även om jag tvekar på att de existerar. Jag älskar kärleksfilmer och romantiska berättelser och om jag fick dröma vill jag att min framtid ser ut så. Att mitt liv låter som en kärlekssång.
 
Jag vill dansa nära dig på mitten av golvet i en stor sal med en cocktailklänning så fin att man tappar andan. Jag vill resa och upptäcka nya ställen med dig. Jag vill ligga på ryggen på en gräsmatta och titta på stjärnorna med dig. Jag vill sova i tält och gå på picknik och bygga kojor med dig. Jag vill sitta framför en öppen eld klockan fyra en vintermorgon med huvudet på din axel och prata om sånt där man bara pratar om klockan fyra på morgonen. Jag vill åka pulka med dig och fira julafton med dig och jag vill kyssa dig på 12 slaget. Jag vill sitta på ett tak högre än alla andra tak med dig. Jag vill gå på bio och cirkus och nöjesparker och till och med museeum med dig. Jag vill åka på roadtrips och båtresor och ta ett nattdopp i havet med dig. Jag vill se soluppgången och dricka vin och värma mig i dina armar. Jag vill känna mig trygg och lycklig när du håller om mig. Jag vill hålla din hand när vi köper vår första stora lägenhet. Där kan vi ligga på en madrass mitt på golvet första natten med en enda lampa som lyser svagt och när vi blir hungriga kan vi beställa pizza. Vi kan tända ljus och bada i badkaret och vi kan lyssna på musik och dansa i bara underkläderna. Vi kan äta frukost på balkongen tillsammans. Om några år kan du ta mig till ett magiskt ställe för en magisk natt och gå ner på knä och be mig ta ditt efternamn. Ringen kommer vara perfekt och min bröllopsklänning kommer vara finare än allt. Våra liv kommer fortsätta att vara såhär för att även om inte alla dagar är magiska så skulle jag älska att borsta tänderna med dig. Jag vill handla med dig och jag vill laga mat med dig. Vi kan städa tillsammans och jag kan stryka din skjorta och knyta din fluga om du hjälper mig med dragkedjan på ryggen. Jag vill överaska dig på jobbet och kyssa dig och jag vill veta vem du är och hur du ser ut. Jag vill träffa dig. 
 
 
 

3 november, en tragisk, hemsk, inte bra, väldigt dålig dag

 
Jag har haft en av de sämre dagarna i mitt liv idag. Det började faktiskt med en dålig natt med sömnbrist. Sömnbrist som orsakats av djup söndagsångest. Mina tankar har blivit onda och jag är mörkrädd för mitt eget liv. Känner mig hopplös, ensam och deprimerad. Jag har kommit till ett ouppskattat ställe i mitt liv där jag sitter fast i min egna vardag. Jag ser ingen väg ut och det finns inget ljus på andra sidan. Jag jobbar på ett ensamt och grått lager där jag tjänar 80 kr i timmen innan skatt. Jag är singel och har ytterst få personer i mitt liv som jag kan kalla riktiga vänner. Med den här lönen kan jag inte flytta hemifrån och för att resa utomlands måste jag spara länge. 
 
Jag ser ingen utväg. Är det såhär det kommer vara resten av livet? OM, och det är ett stort OM, jag vågar ta steget till att resa till USA i ett år som au pair kommer jag komma tillbaka till Sverige och hamna på samma ställe som jag är nu. Om jag väljer att plugga till det jag vill bli (om jag ens kommer in på utbildningen) kommer jag efter tre års studentliv också komma tillbaka till där jag är nu. Fast med en stor skuld jag måste betala tillbaka och en utbildning som ändå inte kommer ge mig ett arbete jag vill ha. Vad som inte gör situationen bättre är specifika människor (nämner inga namn) som strör på dessa mörka tankar. Som säger att "Ja det är såhär dystert livet är. Du kommer stöva omkring mellan olika skitjobb resten av livet och försöker hålla ihop ekonomin tillräckligt för att möjligtvis kunna hitta på något på semestern". Dessutom med mitt vaga självförtroende och inte allt för lockande utseende har jag en känsla av att jag kommer leva ensam resten av livet.
 
Som gädde på moset och definitivt värst av allt fick jag idag reda på att min älskade lilla syssling Tuva har fått sin cancer tillbaka. Jävla tumör i huvudet som inte vill försvinna. Det är så jävla orättvist att det kan hända en så fin och ung liten tjej. Och att de drabbar en så livlig och rar familj som hennes. Efter att ha varit sjuk nästan hela sitt live friskförklarades hon för ett år sedan. Nu är den tillbaka. Jag vill bara skrika "läman henne ifred!". Hon är bara sex år för fan låt henne leva!