3 november, en tragisk, hemsk, inte bra, väldigt dålig dag

 
Jag har haft en av de sämre dagarna i mitt liv idag. Det började faktiskt med en dålig natt med sömnbrist. Sömnbrist som orsakats av djup söndagsångest. Mina tankar har blivit onda och jag är mörkrädd för mitt eget liv. Känner mig hopplös, ensam och deprimerad. Jag har kommit till ett ouppskattat ställe i mitt liv där jag sitter fast i min egna vardag. Jag ser ingen väg ut och det finns inget ljus på andra sidan. Jag jobbar på ett ensamt och grått lager där jag tjänar 80 kr i timmen innan skatt. Jag är singel och har ytterst få personer i mitt liv som jag kan kalla riktiga vänner. Med den här lönen kan jag inte flytta hemifrån och för att resa utomlands måste jag spara länge. 
 
Jag ser ingen utväg. Är det såhär det kommer vara resten av livet? OM, och det är ett stort OM, jag vågar ta steget till att resa till USA i ett år som au pair kommer jag komma tillbaka till Sverige och hamna på samma ställe som jag är nu. Om jag väljer att plugga till det jag vill bli (om jag ens kommer in på utbildningen) kommer jag efter tre års studentliv också komma tillbaka till där jag är nu. Fast med en stor skuld jag måste betala tillbaka och en utbildning som ändå inte kommer ge mig ett arbete jag vill ha. Vad som inte gör situationen bättre är specifika människor (nämner inga namn) som strör på dessa mörka tankar. Som säger att "Ja det är såhär dystert livet är. Du kommer stöva omkring mellan olika skitjobb resten av livet och försöker hålla ihop ekonomin tillräckligt för att möjligtvis kunna hitta på något på semestern". Dessutom med mitt vaga självförtroende och inte allt för lockande utseende har jag en känsla av att jag kommer leva ensam resten av livet.
 
Som gädde på moset och definitivt värst av allt fick jag idag reda på att min älskade lilla syssling Tuva har fått sin cancer tillbaka. Jävla tumör i huvudet som inte vill försvinna. Det är så jävla orättvist att det kan hända en så fin och ung liten tjej. Och att de drabbar en så livlig och rar familj som hennes. Efter att ha varit sjuk nästan hela sitt live friskförklarades hon för ett år sedan. Nu är den tillbaka. Jag vill bara skrika "läman henne ifred!". Hon är bara sex år för fan låt henne leva! 
 

 


Kommentarer
Postat av: Malin

Tone, det är lugnt. Livet löser sig, ingen brådska. Jag har inte det livet "jag tänkte mig". Men det livet jag fick med min fina familj gör mitt liv bäst!! Med det vill jag säga att du kommer också hitta en väg i livet som passar dig, ditt guldkorn. Även om det inte blir som du tänkt, så kommer det bli bra just då. Förstår att det är mycket beslutsångest och tankar :/ Du får komma hit och prata av dig och gosa bebis när du vill, när dina grå tråkiga dagar påminner dig för mycket, då kan Seth trolla bort dom på nolltid :) <3

2015-01-04 @ 23:15:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: