24 augusti, dina läppar smakar krut

Det känns som att ungefär vartannat inlägg jag skriver är positivt och vartannat är negativt. Men det är ungefär så livet som au pair ser ut! Detta är ett positivt inlägg.
 
Min fot är nästan hlet bra igen. Jag känner ingen smärta längre men jag vill ändå ta det lite försiktigt med springandet så att den inte kommer tillbaka. Jag har äntligen fått en ny telefon! Så nu känner jag mig mycke tryggare när jag är ute på okända vatten (eller vägar). Idag dök ÄNNU ett fint litet paket med mitt knasiga namn upp med posten! Tack igen min käraste, fina mamma!
 
Helgen då? Jo tack, den hamnar deffinitivt på topplistan! Collage startade igång idag igen och collagefesterna gick i taket i helgen. Brandon var snäll och bjöd in oss Svenska tjejer. Eftersom att han går hockeyprofil så hamnade vi på ett hockeparty på campus. Kors i taket, det blev ingen tråkig kväll/natt! Nu har jag gjort det också. Söndagen spenderades som typ alltid, med Angelica haha, och vid poolen. Alltid lika kul att ligga i 30 graders värme med världens baksmälla. Men vad gör man inte för lite färg och umgänge?
 
Nu är det måndag och sista dagarna på sommarlovet. Äntligen! På torsdag kör skolan igång igen. Dessutom så börjar hettan lugna ner sig lite. Idag var det till och med möjligt att gå på picknick och sitta på en filt i solen utan att dö av värmeslag. Jag längtar tills när jag kan börja använda långärmade, gosiga tröjor igen. Jag har behövt klara mig utan i 4 månader nu. Men jag får nog vänta tills oktober innan det händer. 
 
 
 

19 augusti, jonglerar med brinnande bajskorvar

Detta har definitivt varit en av de värsta dagarna sedan jag kom hit! Min jobbmobil, som även är det ända jag har som gps, är trasig. Intaget där man sätter in laddaren är förstörd så den laddar bara ca 30% på 7 timmar. Alla som är eller har varit au pairer vet att gps:n är ens bästa vän. Man klarar sig sällan en dag utan den. 
Shonda har sagt i två månader nu att jag ska få en ny men jag har gett upp hoppet på att det någonsin kommer hända.
 
Idag var jag tvungen att åka till collage för att göra ett prov, som avgör om jag kommer in i en klass jag MÅSTE in på för att få mina 6 credits, som är obligatoriskt för programmet som jag är antagen i med Cultural Care. Mina värdföräldrar var tvungna att ändra sitt schema och allt för att jag skulle komma hit i tid. Det börjar med att hemsidan har fel jävla adress och jag hamnar 30 minuter åt fel håll. Där går snart batteriet ut såklart. Angelica som redan är här skickar rätt adress. Jag funderar på om jag ska chansa på att använda mina sista batteri till att komma hit eller vända och åka hem till tryggheten. Men om ni känner mig så vet ni att jag hatar att ge upp och att jag alltid har bråttom att komma framåt. Så självklart fortsätter jag. 
 
Som i en film så dör batteriet precis när jag når dörrarna till skolan. "Men jag är ju iallafall här" tänker jag. Två sekunder senare ångrar jag mer än någonsin att jag inte vände och åkte hem. På grund av att jag kom hit försent så fick jag inte ta provet. Och hur fan kommer jag hem? Jag är typ 1 timma hemifrån. Bara att slå sig ner och vänta i två timmar på att Angelica ska bli klar med provet så att jag kan åka efter henne hem. 
 
Tur att jag har min svenska mobil med mig och att de har wifi, så att jag kan underhålla mig med att skriva detta inlägg. Inte kul med all bensin jag har bränt heller. Vad händer nu? Inte en jävla aning! Synd att de inte har en boxningssäck här. Eller det kanske är tur för deras del. De hade fått köpa en ny efter att jag var klar med den...
 
 

17 augusti, hon dansar med ammunition i blicken

Livet är på topp just nu. Jag ska bli moster, (igen!) i februari, jag fick en video på min älskade systerson som kan gå nu! Så sjukt! Idag bokade jag äntligen tid till att tatuera mig. Nästa vecka börjar killarna skolan igen. Om två veckor har jag varit här i 6 månader, ETT HALVÅR! Halva tiden har alltså gått. Om mindre än en månad kommer min väldigt, väldigt saknade kusin hit och hälsar på. Sen drar vi till Los Angeles. Förstå det mina kära läsare! Det är en dröm som går i uppfyllelse. Idag började min bästa vän universitetet. Jag kan inte vara mer stolt över henne. Ni fattar inte ens vad hon har kämpat!
 
Som grädden på moset, pricken över i:et och guldkanten i vardagen kom detta fina paket med posten idag. Innehållet var bättre än guld! Tack så mycket mamma! Att få lakrits i USA är som att få vatten när du är fast i Sahara öken! Nu ska jag avnjuta lakrits och hoppas på att det går att se Idol Sverige över datorn!
 
So long XOXO