28 maj, you better run faster than his bullet
Varning för långt inlägg då jag behöver skriva av mig lite förtvivlan.
Det har varit 30 grader hela dagen och tack och lov inget regn. Trotts att det var rätt målnigt på förmiddagen.Under de tidigare timmarna tog jag mig för att äta lite jordgubbar som smakade precis som de svenska och nyplockade hemma. En våg av svår längtan slog till i magen när jag såg framför mig hur jag, mamma och Theo sitter på balkongen och äter jordgubbar med mjölk till frukost (eller kvällsmat). Något som vi vanligtvis skulle göra vid den här tiden på året.
När jag åkte hem från gymmet började jag tänka på Granny BB, Shondas mormor, som var här i helgen igen. Tanken slog mig då, att mina framtida barn aldrig kommer att få träffa min farmor eller mormor. Det är så himla orättvist då de var de finaste personerna i världen! De förtjänade mycket mer än vad de fick. Hur kan någon ge så fina godhjärtade och inteligenta människor sån orättvis bortgång när det finns monster där ute som får leva och ha det gött? Jag antar att vart de än är nu, fanns det folk som inte stod ut att vara utan dem längre. För inte kan det finnas många andra människor där ute, som kan brinna så intensivt med kärlek som dem. Jag önskar bara att jag hade fått mer tid med dem. Speciallt farmor som gick bort alldelse för tidigt.
I allt detta kaos av känslor så har Drew varit så fruktansvärt hemsk hela dagen. Han har fått både sin mamma och nästan mig med, att börja gråta. Jag förstår inte hur han har någon röst kvar så mycket som han har skrikit från soluppgång till solnedgång. Jag är glad att jag inte har blåmärken så många slag jag har fått ta emot idag. Ont i huvudet har jag iallafall. Det är läskigt för ibland får jag känslan av att han kommer bli en sån där psykopat som går in i sin egen skola och skjuter alla han ser. Hur ofta får man den känslan lixom? Även om det är ett väldigt jobbigt barn. Jag har självklart inte sagt till någon att jag har tänkt på detta. Idag berättade iallafall Shonda, hans egna mamma, att hon oroade sig för exakt samma sak. Ska man ens behöva tänka i de banorna när ens barn bara är drygt fyra? Hmm jag undrar om det har något att göra med att han spenderar 30 minuter varje dag med att förklara och hitta på historier om hur han ska skada/döda mig, medlemmar i hans familj, kompisar, andra han vet namnet på och alla objekt runt omkring honom. Han berättar gärna när vi åker hem från skolan hur han ska ta ett träd och kasta det genom bilen och hur han ska ta all våran mat och låsa in oss någonstanns så att vi svälter. Normalt...?
Att jag kunde åka ner till poolen och simma av mig all skit efter jobbet var det bästa på hela dagen. Så himla värdefullt! Jag har sällan uppskattat att simma och sedan sola så mycket som idag. Men nu jobbar jag igen på kvällskvisten och Drew är i sitt rum och river ner persienerna, kastar stolar i väggen och försöker välta sin garderob och ta sönder fönstrerna för att han inte vill sova.
<3<3 massa kramar tone!