tonewernersson

När jag och Angelica var påväg hem från gymmet idag så möter vi en svart hund på sidan av stora vägen. Där finns inga ställen att gå på direkt, och utan en människa i sikte och inget koppel eller ens ett halsband runt halsen. "Vafan" tänker vi. Där kan han ju inte stå stackarn, hög risk att blir påkörd. Det var en svart, ovanligt liten labrador hane, så han syntes inte så bra heller. Så vi stannade och plockade upp han. Väldigt social och snäll men sprallig var han. Lite ängslig också såklart.

 

Vi åkte till macken och frågade om någon saknar en hund, men inget raporterat, så vi åkte vidare. Åkte omkring bland de närliggande kvarteren och letade efter någon som såg ut att sakna en hund. Vi stannade och frågade en man som klippte gräset, och som hade två hundar springandes på tomten. Tur hade vi, för hans dotter extraknyckte som hundvakt i kvarteret. När hon kom ut för att hälsa på hunden blev han riktigt glad. Ingen tvekan om att det var en av hundarna hon tagit hand om mycket. Så de tog ett av sina koppel, knäppte fast labradoren och tog han till sitt rätta hem några kvarter bort. Matte såg mycket glad och lättad ut.

 

Det här är andra gången jag har fått aggera hundhjälte sen jag kom hit. Det är en sån otroligt bra känsla. Denna lycka kan jag leva på ett tag nu. 

 

Mission "rädda bortsprungen hund" accomplished!