tonewernersson

Mina vänner, ännu ett år har nått sitt slut. Det känns alltid konstigt (tycker jag), när ett år är förbi. Det är liksom ett helt år som är över. 365 dagar som du aldrig kan få tillbaka. 8765,81277 timmar med minnen som du lämnar bakom dig. Tack gud för kameror! Så att man kan fånga de här minnena, och skriva ett blogginlägg om dem de sista timmarna på året. 

 

2015 har nog varit det tuffaste året hitills för mig. Jag viste att det skulle vara svårt att leva utan min familj och mina vänner. Men så svårt som det har varit kunde jag inte ens föreställa mig innan jag åkte hit. Det leder mig till en av många saker jag har lärt mig under årets gång.

 

Man kan alltid gissa hur något känns. Man kan föreställa sig in i olika situationer och utifrån det, göra en bedömning, eller en hypotes, om hur man förmodligen kommer känna sig i just den där situationen. Man kan inbilla sig att man vet hur man kommer att tänka och reagera. Men man kommer aldrig någonsinn veta hur det verkligen känns, tills man faktiskt är där. Man reagerar mer ofta än sällan, inte på ett sånt sätt man hade bestämt sig för att reagera. Man känner inte vad man trodde man skulle känna, och man tänker inte så som man sa till sig själv, att man skulle tänka. 

 

Med det sagt så vill jag bara påminna alla om att aldrig döma andra personer. Alla är vi olika. Alla har olika erfarenheter, normer, tankegångar, åsikter och känslor. Vi kan försöka förstå hur någon känner sig, men vi kan aldrig veta. Döm aldrig någon, men visa alltid ditt stöd.

 

2015 har inte varit lätt. Men det har varit lärorikt, givande, spännande och roligt. Jag kommer aldrig ångra mitt beslut att göra den här resan. Det var något jag var livrädd för att göra, men jag viste att jag var tvungen att göra det, för mig själv. För att kunna titta mig själv i spegelen och känna mig stolt. För att kunna se tillbaka på mitt liv utan ånger. För att vara en insperation för mina småsyskon och visa dem att de kan göra vad de vill om de är tillräckligt envisa. 

 

Det finns fortfarande mycket kvar jag måste göra. Många flera länder jag måste besöka. Många fler utmaningar jag måste ta mig egenom för att känna att jag har gjort allt jag kan för att fullfölja mitt liv. Jag ska börja med att fullfölja de två månader som är kvar av mitt år som au pair. Sen ska jag tackla 3 veckor av resande i kära USA innan jag beger mig hem till Sverige igen. Nästa utmaning blir att komma in på rätt linje på univeritetet och knoga mig igenom de tre första åren där. Sen jävlar ska jag upp mot medier som är större än en blogg. Raffsa åt mig så mycket uppmärksamhet till mina projekt att bloggen kommer kännas som en fjärt i rymden. 

 

Men tills dess.. kolla in mitt 2015 i bilder: