tonewernersson

Detta har definitivt varit en av de värsta dagarna sedan jag kom hit! Min jobbmobil, som även är det ända jag har som gps, är trasig. Intaget där man sätter in laddaren är förstörd så den laddar bara ca 30% på 7 timmar. Alla som är eller har varit au pairer vet att gps:n är ens bästa vän. Man klarar sig sällan en dag utan den. 

Shonda har sagt i två månader nu att jag ska få en ny men jag har gett upp hoppet på att det någonsin kommer hända.

 

Idag var jag tvungen att åka till collage för att göra ett prov, som avgör om jag kommer in i en klass jag MÅSTE in på för att få mina 6 credits, som är obligatoriskt för programmet som jag är antagen i med Cultural Care. Mina värdföräldrar var tvungna att ändra sitt schema och allt för att jag skulle komma hit i tid. Det börjar med att hemsidan har fel jävla adress och jag hamnar 30 minuter åt fel håll. Där går snart batteriet ut såklart. Angelica som redan är här skickar rätt adress. Jag funderar på om jag ska chansa på att använda mina sista batteri till att komma hit eller vända och åka hem till tryggheten. Men om ni känner mig så vet ni att jag hatar att ge upp och att jag alltid har bråttom att komma framåt. Så självklart fortsätter jag. 

 

Som i en film så dör batteriet precis när jag når dörrarna till skolan. "Men jag är ju iallafall här" tänker jag. Två sekunder senare ångrar jag mer än någonsin att jag inte vände och åkte hem. På grund av att jag kom hit försent så fick jag inte ta provet. Och hur fan kommer jag hem? Jag är typ 1 timma hemifrån. Bara att slå sig ner och vänta i två timmar på att Angelica ska bli klar med provet så att jag kan åka efter henne hem. 

 

Tur att jag har min svenska mobil med mig och att de har wifi, så att jag kan underhålla mig med att skriva detta inlägg. Inte kul med all bensin jag har bränt heller. Vad händer nu? Inte en jävla aning! Synd att de inte har en boxningssäck här. Eller det kanske är tur för deras del. De hade fått köpa en ny efter att jag var klar med den...